USA:s största pipelineföretag Colonial Pipeline som står för majoriteten av bränsleförsörjningen på landets östkust utsattes nyligen för en cyberattack. I en digitaliserad värld har det blivit allt vanligare att hackers tar servrar och data i gisslan från storföretag, för att kunna kräva en lösensumma. Ingen betalning som på film i form av en portfölj med sedlar lämnas över, istället vill cyberkidnapparna få kryptotillgångar i utbyte.

Kraven som hackarna ställde i fallet med Colonial Pipeline var att få en lösensumma på en miljard amerikanska dollar i kryptotillgångar. Valet av själva formen på betalningen ter sig inte uppseendeväckande eller för den delen märklig, inte med det globala banksystemets uppbyggnad i åtanke. Då inget särskilt avancerat arbete av underrättelsetjänst eller myndigheter i USA är nödvändigt för att kunna spåra överföringar från traditionella bankkonton, när dessa slussas via telekommunikationsnätverk för finansiella transaktioner SWIFT.

Att undgå SWIFT:s centraliserade nätverk har tidigare krävt att kriminella har minst ett uns av extra fantasiförmåga och skicklighet, men med krypto och dess blockkedjeteknik, som är det centraliserade systemets motsats, har brottsliga upplägg inte bara möjliggjorts utan underlättats. De som ligger bakom penningtvätt, bedrägeri och utpressning lockas av en ”digital tillgång” som går att äga under pseudonym.

Krypto är ett samlingsnamn för flertalet digitala ”tillgångar” och benämns ofta slarvigt av presskåren för att vara en valuta. Om man utgår från den gängse definitionen behöver skribenter uppmärksamma att krypto saknar en institutionell förankring i ett lands lagstiftning. Krypto ska inte förväxlas med en krypta, även om de två till synes har med ”underjorden” att göra. Ett dolt rum för tanken till kryptosfären i skuggekonomin, aktörer som agerar i det dolda på en svart marknad utan koppling till stat och tillsyn av statliga myndigheter. En spekulationshåla inte helt olik börsens. Vissa menar att de som vill undgå spårning, att dessa inte kunnat konstruera en bättre skapelse än krypto för att hålla sig långt borta från en stats ”radar”. Det viskas om en innovation som tillåter dess innehavare att befinna sig utanför den nuvarande och gällande skattelagstiftningen, även om kapitalbeskattning ska ske i hemlandet.
Ekonomhistorikern Adam Tooze skrev nyligen i sitt nyhetsbrev om kryptotillgångars framfart och popularitet i vår tid: ”... krypto är den morbida symptomen av ett interregnum. Ett interregnum där guldmyntfoten är död och en fullfjädrad politiskt förankrad penning som är värd namnet ännu inte blivit född. Kryptotillgågnar är libertarianernas avkomma, nyliberalismens ultimata dödsdömda försök att avpolitisera pengar”. 

Bitcoin är en av dessa skapade konventioner, det mest famösa bland digitala mynt vilket klassas som just krypto. Överföringar med Bitcoin kan tekniskt sett göras utan att tredje part kan spåra dem. Kanske går det att påstå att maffians våta dröm besannats, även om Bitcoin i nuläget inte går att använda som betalningsmedel på särskilt många platser. Den som önskar vara laglös måste trots allt vid något tillfälle växla in sina digitala mynt om denna ämnar att en dag kunna nyttja sina medel. Annars förblir kryptotillgångarna uppbundna och utan utbytbarheten till en valuta står innehavaren utan cash. De som är kritiska till fiatpengar vill helst inte tillstå att de måste växla in sina Bitcoins till dollar, yuan, eller annan fiatvaluta.
Kryptotransaktioner har länge varit oreglerade både inom EU och USA, de facto utanför centralbankers och skattemyndigheters direkta kontroll. I Kina har centralbanken under den senaste månaden förbjudit finansiella institut att acceptera Bitcoin som betalmedel och utöver det har man lovat att reglera och se över produktion och handel.

Techentrepenören Elon Musk har sedan en tid tillbaka transformerats till kryptos inofficiella gudfader, hans ansikte pryder mängder av collageliknande bilder, också kallade memes, föreställande ”mannen och myten” som Musk är, ofta badande i mynt i sociala medier.

Efter alla hyllningar av en köpstark fantast, damp nyheterna ner timmar innan Kristi himmelsfärdsdag; Musks flaggskepp Tesla meddelade att de slutar ta betalt i Bitcoin. Tillsynes ett abrupt slut på en techmiljadärs förälskelse. Kursen störtdök. Elon Musk kommunicerade i vanlig ordning via sitt Twitter-konto och menade att han inte förrän nu förstått att alla de kryptotransaktioner som genomförs, att dessa, inte är särskilt bra för miljön. Detta trots att det är vida känt att både produktionen och överföringarna av digitala mynt kräver elektricitet i överflöd. Enligt Cambridge Center of Alterantive Finance kommer cirka 38 procent av Bitcoins eltillförsel från kolkraftverk. Den årliga energiförbrukningen för att upprätthålla Bitcoin och dess system har internationella tidningar sedan en tid tillbaka börjat jämföras med nationers årliga förbrukning, Argentina och Norge är länder som enligt statistiken har en likvärdig konsumtion.

Sent omsider har Bitcoins miljöpåverkan och andelen koldioxidutsläpp systemet bidrar till fångat journalistkårens intresse. Men elefanten i rummet förblir den finansiella brottsligheten och hur skattemyndigheter och berörda myndigheter ska handskas med kryptos växande popularitet. New York Times krönikör Nathanial Popper skrev förra året i artikeln ”Bitcoin har tappat sin ångkraft men kriminella älskar den fortfarande” att ”Bitcoin fortsätter ge bränsle till illegal verksamhet… och myndigheter kämpar med att hämma det dåliga beteende som kryptovalutor frammanat.” Hur vanligt det blivit med cyberattacker av slaget Colonial Pipeline och lösensummor som betalas i krypto visar en rapport som sammansatts av Chainalysis, de uppskattar att det totala beloppet som förts över till cyberkidnappare ökade under 2020 med 311% jämfört med tidigare år och uppgick till minst 350 miljoner dollar i kryptotillgångar. Kryptan är numera vidöppen, problematiken med hyperspekulation är uppenbar och frågan är när politiker och lagstiftare i EU och Sverige ska ta itu med det som i mer än ett decennium förblir oreglerat.